Miss Confundida

Natten

Ibland, utan att jag kan påverka det, kommer det en magisk natt. En sån natt där allt är stilla inom en. Själen har ro. Allt är klart. Luften går att andas. Livet är inte farligt. Jag är trygg. Jag behöver ingenting mer än det jag har just nu. Saknar inget. Jag hade en sådan natt för ett par månader sedan. Skrev då:

Känslan av att se både mig och omvärlden klart. Tydligt. Med kärlek. Eftersom jag inser att det är kärlek. Kärlek som är livet. I natt älskar jag mig själv. I natt älskar jag livet. I natt vet jag att Gud finns överallt omkring oss. Men framförallt i mig. Jag vill behålla känslan. Jag vet att den tids nog kommer slukas upp av vardagens mödor och glädjeämnen. Men jag lovar mig själv att en natt, snart, stanna upp igen och lyssna på det magiska. På tystnaden som kommunicerar med själen.

I natt känner jag det igen. Jag hoppas nästa natt kommer mer snart. Egentligen skrämmer inte ensamheten mig, om jag vet att jag är älskad och älskar. Att jag egentligen inte är ensam. När jag känner det, då kan jag njuta av ensamheten. Som i natt.